Information om barns sömn

Om spädbarns sömn

Människan sover redan under fosterstadiet. Nyfödda sover största delen av tiden – totalt omkring 15–20 timmar om dygnet. Ett spädbarn vaknar bara för att äta och somnar sedan om igen. Hos spädbarn är sömnen fortfarande sammanhållen, och den är annorlunda till sin struktur jämfört med vuxnas sömn. Hälften av ett spädbarns sömn är REM‑sömn, d.v.s. drömsömn. Den kallas också aktiv sömn och står i kontrast till djupsömnen, som utgör andra halvan av spädbarnets sömn. Sömncyklerna är endast omkring en timme långa hos spädbarn, medan de senare i livet är 1,5–2 timmar långa. Under barnets första år utvecklas sömnen i takt med att det centrala nervsystemet utvecklas och mognar. Andelen REM‑sömn minskar till drygt 20 %, vilket motsvarar sömnstrukturen hos vuxna, och sömncyklerna blir längre. Spädbarn vaknar upp ur sin sömn mycket oftare än vad som är fallet senare i livet. De största förändringarna i sömnstrukturen sker alltså under det första levnadsåret, och en annan större, abrupt förändring sker i tonåren.

Den egna melatoninproduktionen börjar vid cirka tre månaders ålder. Det leder småningom till att dygnsrytmen normaliseras och den längsta sömnperioden börjar infalla nattetid. Utvecklingstakten och dygnsrytmen varierar dock från person till person.

Barnen behöver i större eller mindre utsträckning föräldrarnas stöd när de ska sova och äta under det första levnadsåret. Barnen somnar vanligen inte av sig själva utan behöver känna en vuxens trygga närvaro. Det är trots det viktigt att varsamt börja styra sömnrytmen i rätt riktning:

• Låt barnet få stimulans och höra vardagliga ljud under den vakna tiden på dagen.
• Skapa småningom en mer regelbunden måltidsrytm och regelbundna vakenhets- och sömnperioder.
• Dämpa ljuset till kvällen, sakta ner tempot och skapa sömnritualer.
• Mata spädbarnet strax före läggdags, och börja småningom skilja matandet och insomnandet från varandra.
• Om barnet vaknar upp på natten, låt hen försöka somna om av sig själv. Ett kramdjur eller en snuttefilt kan vara till hjälp här.
• Kom ihåg att alla har sin egen rytm och utvecklingstakt.

Eftersom barn vaknar ofta är deras sömn orolig, och minsta lilla stimuli kan väcka dem och göra det svårare att somna om. Sömnproblem beror inte alltid på att spädbarnet har ett outvecklat sömnmönster, utan sömnen kan störas av många olika faktorer. En ny färdighet som barnet lärt sig kan till exempel orsaka uppvaknanden, då hjärnan behandlar den under REM‑sömnen. Hunger, allergier och kolik kan störa sömnen, liksom också tandsprickning ofta gör under det första året. Efter hand lär du dig genom försök och misstag känna igen olika typer av gråt: gråt orsakad av hunger, gråt som signalerar trötthet eller gråt som beror på kolik. Då kan du omedelbart hitta en lösning på problemet.

Insomningssvårigheter

Småbarns svårigheter med att somna själva är kanske det vanligaste och jobbigaste sömnproblemet som föräldrar möter. Om spädbarnet alltid behöver en vuxen för att kunna somna, även om förutsättningarna för att somna själv är goda, talar vi om ett sömnassociationsproblem. Barnet har lärt sig att associera insomnandet med amning eller att bli vaggad till ro i famnen eller i barnvagnen och somnar inte utan den inlärda rutinen. Det här kan i vissa fall fortsätta långt upp i lekåldern.

Alla barn behöver hjälp under den första tiden i livet med att somna och också kunna fortsätta sova. Eftersom barn lätt får sin sömn störd kan de behöva bli nattade flera gånger om under en och samma natt. När det är fråga om ett sömnassociationsproblem och inget annat ska du gradvis låta barnet börja öva sig i att somna själv.

Syftet med den s.k. tassmetoden är att på ett varsamt sätt få barnen att glömma de inlärda sovvanorna och lära sig hur de kan somna själva. Lägg barnet i sin egen säng, smek barnet en stund så att hen blir lugn och lämna sedan rummet innan hen somnar. Om barnet börjar gråta, gå tillbaka och smek hen en stund med stadiga, ”tassande” rörelser och tala med en lugnande röst. Om det inte hjälper ska du inte låta barnet gråta orimligt länge utan lyfta upp hen för att få lugna sig i din famn. Vanligen börjar tassmetoden ge resultat efter några veckor, men du behöver inte bli orolig även om det skulle dröja längre än så. Redan från första stund kan du ge barnet ett mjukisdjur eller en snuttefilt som kan ge tröst och trygghet vid läggdags. Barnet börjar förknippa dem med att somna tryggt, och de finns alltid där om hen vaknar upp på natten (i motsats till mamman).

Det är bra att börja med att gradvis vänja barnet vid att vara ensam när hen är vaken. Du kan sedan småningom förlänga tiden som du är utom synhåll för barnet. Vanliga förändringar och händelser i livet såsom tandsprickning, allergier och infektioner kan vara jobbiga för barnet, som kan behöva mer stöd för att kunna sova under sådana perioder. När infektionen har gått över kan du återgå till att använda tassmetoden för att hjälpa barnet att småningom somna själv.

Det första året är utmanande när det gäller föräldrarnas egen sömn. Försök sova alltid när möjligheten ges. Vila också själv när barnet tar en tupplur, även om du inte kan somna. Det är inte självklart att kunna slappna av under detta nya och ansvarsfyllda livsskede, men det är något du kan lära dig. Ta också emot all hjälp som erbjuds, om det ger dig en chans att vila en stund. När barnet så småningom lär sig att själv komma till ro inför natten kommer också föräldrarna att få bättre nattsömn.

Kvällsrutiner

När barnets sömn har så att säga mognat, och ni har fungerande sömnrutiner, gäller det att vara mån om dessa rutiner. Som vi alla vet kan också en mogen sömn lätt störas. En regelbunden rytm stöder god sömn. Kvällsrutinerna är viktiga, och till dem hör att tvätta sig och äta kvällsmål. Med små barn kan du också sjunga och småprata och använda dig av en trygg, lugnande röst och beröring. Godnattsagor hör till de lugnande sömnritualerna och kan fortsätta som en sådan också när barnet lärt sig läsa. Det moderna samhället erbjuder många lockande stimuli för allt yngre barn, och det skapar utmaningar för föräldrarna. Det har gjorts ett antal studier om vilken inverkan smarta apparater har på ungas sömn. Användningen av sådana har visat sig störa sömnen mer än exempelvis tv‑tittande, som också det ledde till att de unga somnade något senare. Som föräldrar behöver ni fundera över hur tidigt ert barn ska få en smarttelefon, pekplatta eller motsvarande, vilka regler som gäller för användningen och hur användningen övervakas. Om möjligt ska ni vänta med att skaffa telefonen eller pekplattan tills barnet är i skolåldern och också efter det övervaka användningen av den, trots barnets eventuella tjat om att ”alla andra får …”. Ingen apparat kan någonsin ersätta den tid ni tillbringar tillsammans.

Betydelsen av tupplurar

Dagliga tupplurar främjar utvecklingen av de motoriska färdigheterna särskilt hos små barn. Barn slutar vanligen sova dagtid vid cirka tre eller fyra års ålder, men också efter det kan fullt friska barn fortsätta ta en daglig tupplur. Åldersintervallet där tupplurarna upphör är 2–5 år. Behovet av sömn varierar från person till person redan hos små barn. I vilken ålder barnet slutar sova dagtid beror i första hand på barnets sömnbehov. Om barnet sover dagtid trots att det inte behövs leder det till att hen får svårt att somna på kvällen. När barnet slutar med de dagliga tupplurarna kan man vänta sig en övergångsperiod där hen verkar vara trött på eftermiddagarna men ändå har svårt att somna på dagen.

Enligt de nyaste studierna skulle tupplurar kunna vara till nytta också för äldre barn när det gäller inlärning av nya färdigheter. Tupplurar har inte konstaterats försämra nattsömnens kvalitet. Det finns naturligtvis ändå ingen orsak att tvinga barn att sova dagtid om de är energiska och inte känner sig sömniga. En liten vilostund efter lunch kan i varje fall vara bra. Alla barn mår bra av att ta pauser och varva ner ibland under dagen. Ett barns sömnrytm ska planeras individuellt och i samråd med föräldrarna. Det är bra att komma ihåg att svårigheter att somna på kvällarna inte alltid beror på att barnet tagit en tupplur på dagen. Om barnet uppvisar avvikande trötthet dagtid bör det utredas, eftersom orsakerna kan vara många. Fundera på om det kan vara fråga om en sömnstörning, sömnbrist eller något annat (stress, mobbning, depression, ångest, rädsla, adhd).